Alltid på Upptåg(et)

Jag är trött.
Dessutom vill jag ha någon att krama och släpa iväg med för att itta på Wolverine.
Jag tror att den är sjukligt bra. Eller, ja, jag hoppas i alla fall på det.
Några förslag på vem som ska medtvingas?

Idag har jag fotat en muminblomma!



Den bor i Edsbrgsprkn.

Valborg är över.
Kvällen i rissne innehöll många roligheter och annat.

Jag träffade Bea (som jag inte sett på jättelänge), och vi stod och fnissade alldeles för länge för att det ska vara riktigt nytigt. Men det var roligt. Hon hade insett att en av killarna som jobbade med backklättringen hade jobbat i skiduthyrningen i vintras. Jag tror att det räcker med att berätta så mycket. Jag kan förklara nogrannare senare om det behövs.

Jag sjöng i vårkören. Det var duktigt gjort av mig! Det var inte alla som gjorde det, så vårkören var därför skrattretande liten. Framför den stod ett barn som sjöng julsånger och viftade med två facklor.

Vi gick till brasan, sedan kom fackeltåget.
"Det är inte farligt, det är fackla, det är inte eld..."
Brasan sår ut som ett gigantiskt spretigt äpple, eller som en igelkott som tittar uppåt. Dessutom var det bara ena halvan som brann, fast det brann väldigt högt, så det jämnade ut sig.

Min bror vann den prestigefyllda 'cola-drickar-tävlingen'. ("Rissnekyrkan är baptisternas svarta får..."). Det var kul.

Jag dansade med Hampus. Det var skoj, jag dansar egentligen hellre än bra. Det är en fördel att dansa med någon som faktist kan dansa, eftersom det får det att se ut som att jag inte är en total amatör (vilket jag förstås är).

Jag kallpratade över en kladdkaka med för mycket grädde (inte min, eftersom jag är av åsikten att det inte kan bli för mycket grädde. Grädde är gott). Jag ska inte säga att det var roligt, för faktum är att jag är bedrövligt dålig på att kallprata.

Dagens tankar om att kallprata på valborgsrock:
Att sitta bredvid någon och egentligen vilja säga en sak men känna sig tvungen att säga något helt annat. Det är som att stå i en korsning och veta att man borde gå framåt men istället vika av mot höger för att förhoppningsvis nå samma mål i längden. Det är fett ovärt! Men är man snäll och försiktig som jag, ja då väljer man den långa (och hopplösa) vägen. Illa, men vad ska man göra. Jag är en oförbätterlig fegis, men det är för sent att göra något åt det nu! Den som aldrig vågar satsa slipper trilla ner, eller nåt. Man kan inte alltid göra vad man vill. Jag vaknade morgonen efter och funderade på vad som skulle hänt ifall jag sagt vad jag tänkte. Om vi skulle komma vidare från limbo (dagsläget av halvhjärtade försök till samtal som ofta bara känns pinsamma (enligt mig)) eller om vi skulle hamna i ett ännu mer pressat läge eftersom chansen att jag känner av signalerna rätt är väldigt liten. Jag är inte så bra på att tyda signaler. Hjälp mig Thilde!

Jag och Petra visade Philippa att det finns fram och bak på ahlgrens bilar. Det var faktist inte så länge sen jag insåg det själv. Det var bra, man måste ju veta vilken del av bilen som ska åka in i munnen först. Gapa stort så kommer brum-brum-bilen.

Rocha Gil vann Rockband 09. Det var de värda. Andreas vann priset för bästa basist. Han såg nöjd ut och jag tog kort. Det var länge sen jag träffade Andreas och Rasmus också. Men det kan anses åtgärdat nu. Sångaren (Axel) och trummisen badade i fontänen i Rissne efter vinsten. Den är grund och vattnet är kallt och smutsigt. De ångade när de kom upp ur fontänen igen.




Idag har jag gjort mina 'Välkomen till min mottagning"s-kort. Dom är snygga. Jag har även lärt mig hur våran scanner fungerar. Jag får tre poäng av mig!

Ibland vill man ha någon att krama, hålla i handen eller bara värma sig hos.