Och jag som aldrig skulle trilla dit igen...
Det här är sant och ganska viktigt
Jag tror att jag är kär, ja faktiskt, på riktigt.
Och inte kär som i förr, som i avundsjuk,
utan kär som i nu, en ny tavla på en helt ren duk.
Inget kvävande behov av trygghet längre
För med det skulle min nya värd bli allt trängre.
Öppna gränser, våga hoppas
Veta att man kommer stoppas.
Springa fritt och skrika,
Inte bara ta en fika.
Veta att det inte går
Men ändå hoppas, kanske nästa år.
Helt bedrövligt hopplöst nere,
I någon jag alltid vetat aldrig kommer se det.
(Och nej, det är ingen ni känner om jag känner er rätt)
+ ojoj, stackars pojke. Jag känner medlidandet...illa.
men till något roligare, jag har återupptäckt Bert!
Åh, maria, vi kan bilda klubb du och ja, för jag är också kär.
grym video förresten! tack för den :)